Mathilda!

5 maj - Steak night

Dagen började med att vattnet inte funkade så det gick inte att göra någon risgrynsgröt till frukost och det fanns inte så mycket drickbart vatten kvar..Det går inte att dricka vattnet direkt ur kranen här så vi måste hälla i klor i det innan. Jag åt två apelsiner till frukost och drack det vattnet jag hade kvar en dagen innan. Apelsiner här är gröna, mindre och ser omogna ut även fast de är mogna. Dessutom är det svåra att sjukt svåra att skala så det var lite av ett projekt att få i sig dem. 

Jag hade min första beach clean idag! När vi har beach clean går vi efter stranden och plockar upp allt skräp vi kan hitta. Det var så skönt att äntligen få ta en promenad och få gå ute i solen en sväng. Hoppas på att jag fick lite färg under promenaden. Jag solade lite mer på båten fram och tillbaka till stället vi skulle dyka på idag. Vi dök vid Three brothers och jag fick sköta måttbandet medan Rich (min buddie under dyket) gjorde fish inverts (räknade/inventerade fiskar). Det gick bättre än vad jag trodde och det var mitt längsta dyk som jag någonsin gjort. Tror det blev ca 45 min och det enda problemet som jag hade var att jag använde mycket luft. Om jag hade använt mindre luft hade vi kunnat dyka längre. De andra paret som vi dök med såg en sköldpadda men vi missade den.. Hoppas verkligen att jag kan ta en bild med en sköldpadda när jag är här! 

Den här kvällen var det Steak night och då betalar man 5000 ariary (ca 12 kr) för en köttbit och pommes. Det var sjukt gott! Jag har bara varit här några dagar men jag har redan börjat sakna att ha tillgång till mat hela tiden. Men innan middagen spelade vi frisbee med lokalborna fårn The Village (byn bredvid camp). Det var jättekul och sjukt varmt! Blygheten har även börjat lite nu så jag vågar prata mer med de andra volontärerna och jag tror till och med att jag håller på att skaffa vänner! I vanliga fall pratar jag ganska mycket men det är svårare när jag inte är van med att prata engelska. Vissa skämt fattar jag inte och ibland hänger jag inte med när de pratar för att de använder för långa och svåra ord eller pratar för fort. Men jag försöker så gott jag kan och de andra volontärerna har förståelse att det tar lite längre tid för mig att svara ibland. 

Imorgon är det fredag och då är det Party night på camp! Är så nyfiken på att se hur de festar här. 

4 maj - Första riktiga dagen på camp

Första natten i min nya säng var ny avklarad och jag sov faktiskt helt okej. Vaknade mitt i natten av att det regnade och av att ett av mina liggunderlag (hittade ett liggunderlag som var som en madrass som jag hade under mitt liggunderlag för att göra sängen mjukare) hade glidit av mitt andra liggunderlag så jag låg halvt på golvet och väldigt nära tjejen som sover bredvid mig. Jag rättade till madrassen och låg och lyssnade på regnet tills jag somnade om igen. Nästa gång jag vaknade hade det slutat regna och i princip alla i hyddan var vakna och gjorde sig i ordning inför deras "forest walk" som är varje morgon ca 6.30. Jag gick upp och åt frukost och såg på när foresters (de som tillhörde skogsprojektet) gjorde sig i ordning. Efter frukosten gick vi till Home reef och snorklade och hade pointies med Fiona (hon pekade på arter i vattnet och berättade vad de heter).

Lite senare på dagen hade mitt första dyk här! Jag var lite nervös innan eftersom jag inte hade dykt med någon annan än de från Ecodive. Där fick jag alltid hjälp och ta på utrustningen och vi hade alltid en riktigt body check för att se att allt funkade men den här gången var jag tvungen att klara mig själv och gjorde en egen liten body check eftersom vi inte hade någon. Jag tyckte det var lite konstigt eftersom jag lärde mig att man alltid ska göra en body check så man vet att allt funkar som det ska. Det var även första gången jag skulle rulla bakåt från en båt in i vattnet och det skrämde mig lite. Men det gick bra! Jag dök med Nat och Zakh och Nat gjorde inverts ( räknande ryggradslösa djur i 25 m efter ett måttband) och Zakh rullade ut måttbandet till 25 m. Jag simmade på sidan och tittade på dem medans jag försökte att inte nudda korallerna. Dyket gick bra förutom att jag åkte upp till ytan några gånger.

Till middag blev det "Donny´s" och han serverade pommes och kyckling. Det var så mycket godare än ris och bönor! Jag vet inte hur jag ska lyckas överleva på ris och bönor.. Just nu gillar jag det inte alls men jag hoppas att jag vänjer mig vid det. Resten av kvällen satt jag och pratade med Hanna (en annan svensk tjej) och Laura (en tjej från New Castle) om allt möjligt. Har inte vågat prata så mycket med någon än så det var skönt att få lära känna de lite. 

Första dagen på camp avklarad och ser fram emot en ny dag imorgon då det är steak night/party night! 

 

3 maj - Första dagen på camp

Morgonen började med att vi lagade pannkakor! Det var en perfekt start på dagen och efter frukosten fick jag och Mikaela en snabb rundvisning av Hellville av Cam. När klockan började närma sig 12 var det dags att ge sig iväg till båten som skulle ta oss till camp. Jag har för mig att vi var där vid 12 men det tog nog 2 h innan vi faktiskt satt på båten. Cam berättade att det var väldigt vanligt att saker inte var i tid här och att det bara var att vänja sig vid det. I vanliga fall har jag inga problem med att saker drar ut på tiden eller blir senare än vad som är planerat men just idag hade jag inget tålamod alls. Det var varmt, jag var törstig och jag kände mest att jag inte ville sitta där längre. Jag ville åka så fort som möjligt så att jag fick komma till platsen som skulle vara mitt hem i 8 veckor. När vi väl kom på båten började jag och Mikaela fota den fina naturen vi åkte förbi. Det kändes helt sjukt att jag skulle bo här i 2 månader och att se och leva i den här naturen skulle bli min vardag. Spänningen med fotandet gick dock fort över och nu var det bara att sitta på båten och vänta tills vi var framme. Nyfikenheten om hur camp skulle vara växte under resans gång och jag frågade Cam flera gånger om hur långt det var kvar. Efter ett tag sa han att där borta, vid stranden mellan träden, där är camp. Jag tittade nyfiket bort mot hållet han tittade mot men såg bara träd och ingen strand. Efter ytterligare 5 min åkande så såg jag stranden och sedan staketet och dörren som ledde in till camp. Jag var förväntansfull men nervös. Nervositeten ökade när jag såg 15 personer eller mer stå på stranden och tittandes mot båten. När vi var väl framme vid stranden och skulle gå av båten. Allt gick så fort, ena minuten satt jag med min väskor på båten och nästa minut ser jag hur en annan volontär går uppför stranden och in på camp med väskan. Jag går efter och blir först hänvisad till Emerald City (ena bungalown/hyddan som volontärerna bodde i) men det fanns inte plats för mig där inne så jag fick gå till Sharon istället. Han som hjälpt mig ta väskan ställde ner den på golvet i Sharon och sa bara att det bara var att börja att packa upp och sätta upp myggnät. Jag tittade mig omkring och visste inte riktigt vart jag kunde göra det. Det såg så fullt ut härinne också. En annan volontär som var där inne (om jag minns rätt så var det Lewis) sa att jag kunde flytta högen av liggunderlag och sedan ha min sovplats där. Jag gjorde precis som han sa och började packa upp. När allt det nödvändiga var uppackat fick jag och Mikaela en rundvisning av camp och de berättade lite om hur allt funkar. Sedan var det dags för att lära oss en dans som vi skulle framföra på en parad i Hellville. Det gick inte sådär jättebra men det var sjukt roligt! Alla blev sjukt varma så när dans träningen var klar var det några som gick och badade och jag och Mikaela hade pratat om på båtresan hit att vi ville bada så fort som möjligt så vi följde med dem. Efter det hände det inte så mycket. Vi väntade på middagen skulle bli klar (minns dock inte vad vi åt med chansar på ris och bönor) och efter middagen spelade vi kort. Jag var helt slut efter alla nya intryck så jag var taggad på att gå och lägga mig. Imorgon är et dykningen som står på schemat och jag är sjukt taggad! 

 

2 maj - Fast på flygplatsen

Första morgonen på Madagaskar och jag var spänd inför att ta det sista flyget som gick till Nosy be. Dagen startade vid 10.30 och vi tog det lugnt, duschade och gjorde oss redo att lämna hotellet. Vi checkade ut runt 12 och tog en taxi till flygplatsen. Det var första gången jag såg Madagaskar under dagtid och det var så annorlunda om man jämför med Sverige. Det var människor överallt och jag kändes som alla stirrade på min rosa resväska som låg på taket på bilen. När taxichauffören la upp väskan på taket utan att sätta fast den på något sätt blev jag nervös. Jag var nästa helt säker på att väskan skulle trilla av bilen under resan och att jag skulle få leva resten av min tid på Madagaskar utan mina saker. Men väskan låg kvar på taket när vi kom fram till flygplatsen! Åter igen så ville personer ta våra väskor åt oss.. men den här gången visste vi vad de ville så vi hann säga nej innan det hunnit springa iväg med vårt bagage. Vi checkade in våra väskor och det gick förvånansvärt fort. Vi var klara på typ 3 min och vi som trodde det skulle ta i alla fall 30 min. Nu hade vi hur mycket tid som helst på en flygplats utan affärer eller något intressant att göra. För att fördriva tiden åt vi lunch och sen satt vi utanför flygplatsen och tittade på människor. Tiden gick fruktansvärt långsamt men till slut var det dags att gå igenom säkerhetskontrollen och kliva på planet. Planet var ett litet propellerplan med ca 20 platser. Vi tittade båda spänt ut genom fönstret när vi flög över fastlandet. Solen var på väg ner och utsikten var fantastiskt. Flygresan tog 1-2 timmar och när vi landande träffade vi en tjej (Anna) som också skulle vara volontär för Frontier (företaget som har volontärprojekten). Vi pratade en stund och fick reda på att hon skulle bo i Hellville och arbeta på en skola. Varken jag eller Mikaela visste att det fanns ett projekt inne i stan men vi gissade att det var där vi skulle bo i natt. Medan vi hämtade våra väskor gick Anna ut ut flygplatsen och jag såg henne gå iväg med en kille med en Frontier tröja på sig. Toppen tänkte jag, hoppas det väntar på oss därute. Vi får våra väskor och går ut och kollar. Båda två är borta men vi tänkte att de kanske kommer snart. Det dök aldrig upp. Vi var alltså fast på en liten flygplats, på en ö vi aldrig varit på och det höll på att bli mörkt. Inga nummer vi hade fått funkade och numret vi fick för nödsituationer skickade oss bara till telefonsvararen. Några taxi chaufförer försökte hjälpa oss ringa med deras mobiler men det gick inte heller. Paniken började smyga sig på och vi visste inte vad vi skulle göra. Taxi chaufförerna frågade vart vi skulle och vi visade den enda adressen vi hade och hoppades på att det var rätt. En av dem visste vart huset låg och sa att han kunde köra oss dit. Flygplatsen höll på att stänga så vi kände att vi inte hade något val än att hoppa in i taxin och hoppas på det bästa. Resan till Hellville kändes som en evighet, även fast bilen körde fortare än vad den borde på en väg som var smal, krokig och utan belysning. Ett tag trodde jag att det skulle bli den sista resan jag någonsin skulle göra. Men det gick bra och vi blev skjutsade till Hellville. Nu kommer nästa upplevelse som fick mig att ifrågasätta om det verkligen var en bra idé att ta den hör taxin. Vi stannade utanför ett hus och en gränd. Gränden var mörk och taxi chauffören sa att huset vi skulle till låg där. Mikaela följde med taxiföraren och jag stod kvar vid taxin och höll koll på våra väskor. Det kändes verkligen inte bra att låta henne gå ensam med en okänd man in i mörk gränd. Efter en stund kom de tillbaka och Mikaela var oskadd. Dock kom nästa problem, huset var låst. Taxiföraren sa att han skulle köra oss till en annan plats där de kanske kunde finnas människor från Frontier. Vi satt i taxin i kanske 3 min innan vi stannade igen utanför ett upplyst hus. Allt kändes fortfarande konstig men vi klev ut taxin och tittade på när taxiföraren gick in i huset. När taxiföraren kom ut ur huset igen hade han en ung kille med sig. Taxi chauffören ropade på oss och vi gick fram och hälsade på George och berättade våran historia. Han stod där och såg chockad ut och bad om ursäkt för allt som hänt och vi fick även träffa Celine (hon är ansvarig för projektet i stan). Vi fick reda på att ingen av volontärerna i Hellville visste om att vi skulle komma. Det kändes inte speciellt bra. George följde med oss i taxin och vi åkte tillbaka till huset som vi först stannade vid. Det var tydligen helt rätt att huset nere i dem mörka gränden. Nu var det första gången jag klev in i huset jag skulle spendera alla mina helger i, fightas över sängar i och vistas i de dagar när jag måste besöka sjukhuset. Det fanns två rum som funkade som sovsalar med madrasser på golvet och en eller två riktiga sängar i, ett vardagsrum, kök, matsal, duschrum och toalett. När vi fått våran genomgång av huset och ytterligare några ursäkter gick vi till Nandipos och åt middag. Det var första gången jag gick in på stället jag skulle äta av glass som inte var min, alltid få kämpa efter att få wi-fi och mysa med världens sötaste valp som inte kunde låta bli att bita på allt. Den första middagen på Nosy be blev pizza och jag insåg att pizza på Madagaskar är mycket godare än i Sverige. Vi träffade Anna igen och Cam, som skulle ha plockat upp oss på flygplatsen. Han verkade lika chockad som George och bad om ursäkt för att han lämnat oss där. Efter att middagen var betald och avslutad gick vi tillbaka till huset igen och både jag och Mikaela gick och la oss på en gång. Det var en händelserik dag och jag såg fram emot att få åka till camp nästa dag. 

1 Maj - Framme på Madagaskar

Nu är jag äntligen tillbaka i Sverige igen efter mitt äventyr på Madagaskar. Under tiden jag var på Madagaskar så skrev jag en dagbok som jag från och med idag kommer skriva över hit. Så varje dag runt 12 kommer det komma upp ett inlägg med en text från min dagbok

 

Äntligen framme på Madagaskar! Både flyget Stockholm - Paris och Paris - Tana gick bra. Sov den största delen av flygresan från Paris till Tana. Problemen startade dock när vi skulle lämna flygplatsen... När vi klev av flyget följde vi strömmen av människor in i flygplatsen och där inne möttes vi av personer som skulle kolla våra pass. Hon skickades oss sedan vidare till nästa station, där man skulle visa upp sitt visum. Det var två köer och allt stod på Franska eller Malagassiska så vi hade ingen aning om vilket kö vi skulle ta. Men vi chansade och tog en av köerna och där blev killen som fick mitt pass lite förvirrad och det tog längre tid än vad det borde ha tagit att ge ut en stämpel i ett pass. Till slut fick jag en stämpel men de sa att till Mikaela att hon stod i fel kö och därmed inte skulle få en stämpel av dem. Ja, okej men varför fick jag en stämpel då? Aja tänkte vi, det löser sig. Vi ställde oss i nästa kö och där var det inga problem och jag fick ytterligare en stämpel. Vi hämtade sedan vårat bagage och gick till bagagekontrollen. De öppnande våra väskor och kollade lite snabbt att vi inte hade något olagligt med oss. Sedan fick vi gå och vi trodde att allt var över och vi kunde lämna flygplatsen. Nej, så enkelt var det inte.. Det var ännu en pass/visum kontroll när man skulle gå ut ur flygplatsen. Mikaela fick gå men eftersom jag hade två stämplar fick jag inte gå ut. Jag var tvungen att gå tillbaka till första kön och få ett kryss över den första stämpeln och sedan gå till andra kön och få ett godkännande och sedan gå till poliserna som kontrollerade visum i utgången. Den här gången släppte de igenom mig. När vi kom ut ur flygplatsen skulle vi leta efter våra taxi som skulle hämta upp oss och köra oss till hotellet. Vi hittade honom och folk började ta våra väskor och vi trodde att de hörde till taxin och tyckte det bara var skönt att slippa bara våra väskor. Taxichauffören visade vart vi kunde växla pengar och det gick snabbt och smidigt (även om jag tror att de lurade oss och gav oss för lite pengar). Vi fortsatte till taxin och de som tog våra väskor följde efter oss. När vi väl kom fram och väskorna var i taxin och vi var redo och hoppa åka ville väskhjälparna ha pengar. Vi hade ingen aning om hur mycket 10000 ariary var värt (de enda vi fick när vi växlade) så vi visste inte hur mycket vi skulle ge dem. Som tur var hade Mikaela några euro som de fick dela på. Resan fortsatte till hotellet i en halv trasig taxi på en mörk väg runt hus som såg ut att falla ihop när som helst. Det kändes inte jättebra när vi satt där och inte hade en aning om vart vi var på väg. Men vi blev körda till hotellet och fick ett hotellrum. Klockan var ca. 4.00 när vi var redo att gå och lägga oss. 

 

Imorgon fortsätter resan vidare till Nosy be! 

Några timmar innan

Om ca 5 h lyfter planet till Paris från Arlanda. Då börjar min resa till Madagaskar. Under den senaste veckan har jag packat, shoppat, packat lite till och shoppat ytterligare saker som jag behöver inför resan. Jag har packat min väska så mycket som det går utan att få övervikt men det känns ändå som jag har glömt något haha. Aja det får lösa sig! Har i alla fall all dykutrustning som jag behöver och en MASSA solkräm så jag tror jag överlever haha. Nu sitter jag och gör spotifylistan som jag tänkte ha under resan och den har snart 300 låtar.. det borde nod räcka men känns ändå som jag borde lägga till fler. Det får också lösa sig helt enkelt! Jag känner att allt kommer att lösa sig, spelar ingen roll vad problemet är, det kommer lösa sig. 

Just det! Klippte av mig håret i måndags! Tanken är att jag ska skänka mitt avklippta hår till en perukmakare som gör peruker åt sjuka som tappar sitt hår. Det var 30 cm som rykte och det är så skönt! Håret är inte i vägen på samma sätt som innan och det tar typ 2 min att tvätta det. Förut tog det nog minst 5 min.. Nackdelen är dock att jag inte gillar hur det blir när det är naturligt lockigt. Jag tycker det är snyggast när det är plattat eller lite vågigt.